Nu har jag precis ringt ett jätteläskigt samtal så adrenalinet flödar i sina stida strömmar och hela kroppen bara spritter av alla nerver. Nu vet jag ju inte hur det kommer att bli men steget är taget och jag är jättenöjd med det! Det jobbigaste är ju att det där allra första steget skall tas, och varför, varför God Allmighty kan ingen bara ta det åt mig? Det är ju så det är, och så det alltid kommer att vara, och här kommer disiplinen in igen - den jag åter har tagit i mitt våld. Disiplin och vilja. Jag har båda.

Av någon spännande anledning plockade jag upp ytterligare ännu fler kartonger i lägenheten från förrådet som jag måste ta tag i och sen måste jag dammsuga hallen.